Hon var min sol: klar, strålande, kraftig
Frukt som mig närde: god, söt, saftig

Men jag längtade efter skymning i smyg,
drogs åter av månen till slut.
Fria kloka fågel, sjung! Flaxa och flyg,
fina vackra fjäril, lev ut.

Jag en gång dig älskade, det tar aldrig slut.

Fröjdas i livet, trots att jag gärna fanns där...

Det svider att se dig så lik dig,

så nära, så bekant, så in i ryggmärgen

en brunn som mig närde är släckt.